Mitt wallraffande i experimentellmusikland fortsätter. Efter debatten mellan Obama och McCaine ikväll hamnade jag på The Knitting Factory som ligger precis runt hörnet från där jag bor.
Den här gången var det Gaspar Claus tur att spela cello för mig. På hans MySpacesida kan man lätt tro att det är galenskaper på gång fast i verkligheten är det mer avskalat och finstämt än så. Visuellt är ett annat ord.
Återigen funderade jag över min snedsegling i Kommunala Musikskolan när jag betraktade Gaspar sittandes ensam med sin cello framför sammetsdraperier på en enkel träscen. Det blev inte särskilt mycket bättre av att hans gästartist Kristen sen svävade in i minimohairklänning och började spela- såg.
Jag säger då det. Alla har vi våra färdigheter.
Hon var ett väsen den där Kristen. Inte helt olik en alv. Duktig på såg och sjöng lite som Stina Nordenstam.
Klink klink klick klack tog jag sen med mig funderingarna hem i natten genom regntunga skyar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar