Scarlett och New Jersey

Till min förtjusning ser jag under förmiddagen att Le Pain Quotidien nu också öppnat i Greenwich Village. Jag slår mig därför ner med senaste numret av AnOther Magazine för lite quality time tillsammans med AM Homes drömska intervju med älskade Scarlett Johansson.

Min äppelkanelmuffins och kaffe tar slut helt för fort så jag får lov att beställa in en ytterligare en kopp, extra stor, så att jag inte kan bli ivägkickad för snabbt. Solen är ju precis runt hörnet.

Några bord längre bort sitter 4 personer på en affärslunch med casualupplägg (läs medtvingade flickvänner). Businesskille nr 1, som verkar vara norrman, har tagit casuallunchen på största allvar i sin helt uppknäppta Lacoste-tröja och jättehöga asgarv med ena armen på flickvännens stolsrygg.

Businesskille nr 2 & flickvän är fransmän och får inte en syl i vädret (även om fransyskan inte verkar så värst intresserad av sylen ändå).

-AWESOME!!! brister norrmannen ut titt som tätt mellan asgarven och ringsignalerna från hans Blackberry och jag lovar mig själv, som Skandinav, att sikta på ett mer utvecklat superlativförråd än hans framöver.

Det är ett skådespel för vilken quality time-dag som helst. 

Casualbusinessen med fransmännen blandas väl med telefonbusiness på norska och jag undrar varför det måste vara nödvändigt att norsksnackas dollarsiffror på hög volym när ingen annan i kvarteret förstår hans modersmål ändå.

Scarlett berättar samtidigt vid mitt bord om ett minnesvärt möte med Laurence Fishburne när hon var 6 år:

"Let me ask you Scarlett, do you want to be an actor or do you want to be a star?"

"Well why can't I be both, I want to be both."

"No you can only pick one. You can be an actor or you can be a star."

Mr. Norwegian, do you want to be a businessman or do you wan to be a star? undrar jag för mig själv när jag går ner mot Hudson River.

Alltid när jag knallar längs strandpromenaden och tittar bort mot New Jersey på andra sidan Hudson River börjar jag tänka på Bon Jovi. Det slår aldrig fel och det kan verkligen ifrågasättas. 

Dessutom sätter också introt igång till It's my life. Det är ingen bra låt. Om det ändå kunde vara Runaway. 

Mina begränsade referenser till New Jersey pratar jag förstås gärna lågt om om. 

Frågan är bara om det egentligen säger mer om mig eller New Jersey?